The word is out

Så, för att tala ur skägget.
Ni har förstått att det är mycket i mitt liv som har hänt de senaste månaderna. Där av min inaktivitet och dåliga uppdatering. Jag kände att jag behövde landa i det här själv innan jag delar med mig till familj och vänner. Men nu har nyheten ladat hos de flesta så nu känner jag mig redo.
Skilsmässan är ett faktum.

Det har varit en lång process som ännu inte är över. Allra värst är ju innan det sägs högt och bara finns i tankarna. När det sägs blir det samtidigt verklighet. Med verkligheten försvinner genast all trygghet och oron fastnar i magen. Processen är inte över. Eller jo. Den känslomässiga processen är över. Men nu står vi inför alla praktiska beslut. Husförsäljning, nytt boende, ny förskola och nya tider.

Har ni tänkt på det förresten? Tiden som är nu och tiden som väntar. Det är något speciellt med den här tiden. Är vi verkligen så påverkade av Mayakalendern som det uppenbarligen verkar? Häftigt samtidigt.

Men finns det några lyckliga skilsmässor? Det verkade så till en början för oss men det där svänger kraftigt från dag till dag. Har man haft skilda åsikter innan så visar det sig än mer tydligt under en tid som den här.
Allt kommer bli bra tillslut. Det där vet jag. (inside information)

Jag har fått nycklarna till mitt och Elliots nya hem. Utsikten är fantastisk, trapporna ganska jobbiga (bra för rumpan tänker jag) men viktigast av allt så är det vårt hem. Vårt nya hem.

Att leva

Livet har sina outgrundliga vägar. Allt kastas omkull och mitt i all kaos framträder något fantastiskt och häpnadsväckande. Jag fann mig själv. En helt ny sida av mig själv.

Och jag vågar. Jag vet att jag vågar. Och jag tänker.