Dagdrömmer

Känner att jag är påväg tillbaka efter all turbulens. Sover igen (ganska mycket när tillfälle ges) och det kliar i mina fingrar. Jag behöver projekt med utlopp för kreativitet för att fungera som bäst. Jag har en hel del tankar och jag hoppas kunna uppdatera er snart.
Jag fortsätter dagdrömma resten av eftermiddagen. Efter jobb väntar träning sen ska jag hem till min kärlek. Som jag längtat efter henne.

Återhämtning?

Vi fortsatte söndagen i kulturens tecken och drog på bio. Han blir helt uppslukad och de annars så rastlösa benen finner lugn.

Söndag. Lämna bort. Ont i magen.
Nu sitter jag här ensam, uppkrupen i soffan med gårdagens leftovers. Jag ska inte tycka synd om mig. Men jag gör det nog lite idag ändå. En stund i alla fall.

Kulturtime

Vad gör man när humöret är skevt och allt som kommer ut ur munnen är gnäll? Man aktiverar sig och tänker på annat. Vi gick till museet. Utställning och kreativ verkstad. En glass på det och sen vidare till nästa kulturhus. Där lekte vi till stängning. En hel del gnäll ändå men mycket annat som drog tankarna på annat håll.
Nu ser vi Loranga för kanske tredje gången idag.

Dimma

Sällskap, boulliabaisse, vin och samtal sent in på natten följt av liten med orolig natt och tidig morgon. Inte hans fel såklart. Men häxan surtant letade sig hit. Nu samlar vi upp humöret med Loranga, Mazarin och Dartanjang. Ja och kaffe såklart.
Idag ska vi leka hela dagen.

Konsten att kommunicera

Kommunicera gör vi på olika vis med olika människor varje dag. På olika sätt försöker vi få fram tankar, känslor och information. Hela processen bygger på att även mottagaren har en kommunikativ förmåga. Alltså ett gemensamt språk, men även förmågan att lyssna, utvärdera och tala tillbaka.

Forskare har kommit fram till att, vid personliga möten, delas kommunikationen upp i tre typer:

55% kroppsspråk
38% röstkvalitet
7% ord

Jag tänker att i dagens samhälle med tekniken och framförallt smartphonen i centrum får det här en helt annan balans. Eller ja. Borde det få en helt annan balans där orden får majoritet. Fast i skrift.

Det är ett lätt och smidigt sätt, i vår stressiga vardag, att genom ett meddelande på facebook eller ett sms upprätthålla våra vänskapsrelationer. Men när vi väl ses då? Kommunicerar vi då med varandra?
Hur ofta har du inte suttit där, med den du längtat outgrundligt efter, i tystnad med din smartphone i handen? Ska bara svara på ett sms eller ett inboxmeddelande.

Hur svårt kan det vara att ta tillvara på tiden. Kommunicera med din nära irl. Lyssna, utvärdera, fråga och tala tillbaka. För finns det något mer givande än att lära känna en annan människa?

NKOTB

Förkylningen har nått residens Svensson. Vi motar bort den med te och c-vitamin. Vaknade till världens sötaste lilla stämma "Step by Step oooooo baaaaby" Dagen kan nog inte börja bättre.

Ikväll åker vi på kalas. Min lillasyster yster fyller 10år. Lite åldersskillnad I know. Men mysigt ska jag tala om. Återkommer med bilduppdatering.

Lyckligaste 10åringen!

Lovely day

Pms from hell. Varmt varmt välkommen. Ett gäng jobbmöten och ett läkarbesök med liten kommer bli lätt faktiskt. Försöker mota bort det med kaffe, riktigt kaffe, men hjärtklappningen hjälper inte. Måtte det snabbt bli kväll så jag kan få krypa upp i soffan med en kopp te.

Positivt det blev här känner jag. One of those days. Sorry.

Blod

En fin vän är sjuk. Vi är många som oroar oss men tänker att hon är stark. Det kommer gå väl.
Konstigt att det ska behöva gå dit hän innan man tar sig i kragen. Idag var jag på Blodcentralen och anmälde mig som blodgivare. Jag och ca 7% av Sveriges befolkning har blodgrupp 0- (negativ) vilket innebär att jag kan ge till alla men bara ta emot av 0-
Så nu hoppas jag innerligt att det är fler som tar sig i kragen. 30min 3 gånger om året är allt som krävs om man är kvinna. 4 gånger om man är man. Det har vi alla tid med. Tänk att det krävs så lite för att rädda liv.

Lån

Vi har tur. Vi har en fin kommunikation och en ny vänskap har växt fram ur skilsmässan. Varannan vecka ensamstående förälder är inte alltid lätt. Ibland kommer det upp saker som gör att man behöver hjälp. Våra föräldrar bor inte så nära och det känns bäst i hjärtat om mamma eller pappa kan vara den som har hand om liten. Igår var en sån dag. Jag fick låna liten fast det inte var min vecka. Lyx är vad det är. Eftermiddagen fylldes med pyssel och bak. Och mys. Och trams. Underbart!

En oplanerad helg nalkas. Det var längesen det var blankt i kalendern. Jag har en del tankar (såklart) vi får se om kärleken nappar.

Tills dess, njut av era nära.

Formex

The place to be drar igång idag. Om man nu inte har något företag men är otroligt sugen på att gå dit och samla inspiration så är det öppet för allmänheten på söndag. Jag vill vill vill men har ingen möjlighet. Kanske nästa år. Här hittar ni mer information.
www.formex.se (nej jag har inte fått till länkningen från appen)

Idag drömmer jag mig dit.

Vår? Vinter?

Vinter eller vår? Ingen aning. Jag slutade tidigt och tog en sväng på stan. Ett par buketter tulpaner fick följa med hem.

Vill ha

Dagens vill ha. Verkligen vill ha. En i varje färg. Helst igår.

Paul Loebach har lyckats. Finns att köpa på bland annat www.gretelhome.com om ni som jag plötsligt fick begär. Det är förövrigt en himla trevlig sida det där.

Efterskalv

2011 var ett tufft år för många i min närhet. Det som händer nu vekar vara som ett efterskalv innan 2011 blir ett minne och 2012 tar form. Undras tro om det går att mäta på richterskalan? Som tur är gör sig kärleken ständigt påmind. Så jag håller mina kära nära, nära och finns där för dem som behöver mig.

Men jag börjar tröttna på efterskalvet. Nu kan det vara nog.
Och ja, det saknas en kärlek på bilden. Hon är skygg tydligen.

Placebo

Provar placeboeffekten på mig själv. Tänker att mitt stressade inre ska få det lite lugnare. Koffeinfritt kaffe. Ja, nu vet jag ju det. Men. Jag märker helt ärligt ingen skillnad. Vanligtvis kan jag dricka fem, sex koppar kaffe om dan. Tänker att jag borde få huvudvärk och abstinens. Men icke.
Mängden är densamma fast utan koffein. Tänk att jag är så lättlurad.

Söndag

Efter den här skilsmässan har söndagarna fått en helt ny betydelse. Överlämning. Antingen längtar jag ihjäl mig hela söndagen eller så bävar jag för att lämna min lille gosse ifrån mig.

Vi har haft en fantastisk helg bara han och jag. Han har varit på sitt bästa humör och vi har inte behövt strida en endaste gång. Idag började vi dagen ganska tidigt. Hur bra jag än tycker att det är att han själv vill gå och sova vid 19snåret så kan jag inte tycka att det är okej att gå upp klockan 07.00 en söndag. Han har dock roat sig själv första timmen och jag kunde ligga kvar i den varma sängen. Då frågade han snällt om vi inte kunde steka pannkakor så det gjorde vi.
Nu sitter jag här med kaffet, fortfarande halvvaken.

I eftermiddag väntar kalas. Fina kusinen fyller 4år. Hoppas ni får en härlig söndag!

musik

Det finns många härliga fördelar med att bo i stan. Att gå till och från jobbet och förskolan. Att stanna till vart man vill längs vägen beroende på vad man känner för. Igår gick vi rakt på kanske den mest fantastiska killen jag sett. Vi stod där häpna jag och liten. Klart jag filmade. Kolla in båda. Han är sanslös. Glömde kolla upp vad killen hette tyvärr.

 

Långhelg

Julens sista långledighet börjar närma sig sitt slut. Lugna dagar med film och musik har avlöst middagsbjudningar. Årets första grillkväll enligt tradition hos min fina vän gick av stapeln trettonafton. Det blev en kul kväll med nya bekantskaper.
Vi åt en ljuvlig grillbuffé, drack vin, spelade spel och plötsligt var klockan 03,30 och taxin rullade in.
Trött i huvudet igår. Idag åker det sista av julen ut och ikväll kommer liten hem igen. Som jag längtar efter det där lilla yrvädret.

Komplimang?

Med det nya året kommer alltid nån slags träningspanik. Så hej Friskis och Svettis. Jag har saknat er. Från hemmaträning med kettelbells (tack Olga Rönnberg) till egentid för träning. Skivstång/Intervall stod det i programmet. Klart tänkte jag. Tills jag kommit halvvägs in i passet. Då tänkte jag, vad i hela friden har jag gett mig in i?
Så här sitter jag, tre dagar senare, med inflammation i tricepssenans fäste mot armbågen. Från hej friskis till hej voltarenkur. Nåja. Efter vila i 4veckor är jag tillbaka.

Fick en något konstig kommentar av en patient på jobbet idag. Han 70+
Såhär löd konversationen:

-Hur lång är du flicka lilla?

-1,80

-Reslig kvinna. Samhället behöver fler som du.

Samhället behöver vaddå? Fler långa kvinnor? För att?
Knepig kommentar. Eller komplimang. Ja jag vet inte.

Nytt år

Nyårsafton blev en lugn tillställning. Jag hade ju liten och vi firade med min kära familj. Kvällen bjöd på en fantastisk tre rätters och väldigt många härliga skratt. Liten somnade vid åtta snåret och vid elva kände jag mig redo att köra hem. Lagom till tolvslaget vakande han till och vi tittade på raketerna genom våra takfönster. I sisodär tio minuter sen ville han sova igen.

Nyårsafton har aldrig lyckats imponera speciellt mycket på mig men trots det har det alltid varit fina middagar och uppsnofsat sällskap. Tänkte att det skulle kännas konstigt att sitta ensam och inte skåla in det nya året. Men vet ni. Det kändes befriande.
Jag låg i soffan i min finklänning och tittade ut genom fönstren. Tänkte att äntligen är 2011 över. Jag klarade mig igenom många motgångar och nu står jag här. Blickar ut över 2012 och vet att det kommer bli ett fint år. Ett år som blir vad jag gör det till. Och jag tänker göra det bra.