När vi valde förskola till vårt barn så valde vi med omsorg. Jag var runt och tittade och hörde efter hur de olika förskolorna i vår by (det finns fem stycken) arbetade och vilka pedagogiska filosofier de inriktade sig på. Den förskolan vi valde arbetar efter filosofin Reggio Emilia och riktar sin blick mot barnen. Ser, lyssnar och dokumenterar det barnen intresserar sig för. Ställer utmanande frågor och uppmanar barnen till vidare funderingar och lockar fram kunskap från deras eget intresse. Barnens lärande och nyfikenhet hamnar i fokus och det är så långt ifrån barnpassning man kan komma. Precis rätt för vår gosse som hela tiden söker utmaningar och inte nöjer sig i första taget.
Vi har alltid varit otroligt nöjda och vi ser ju tydligt hur bra pedagogerna fångar upp barnen och riktar projekt efter deras nyfikenhet. Men nu har politikerna i vår kommun gjort oacceptabla nedskärningar i personalstyrkan. Till hösten 2011, kommer Elliots avdelning att flytta över till storbarnsavdelningen och gruppen kommer att öka från 15 barn till 20 barn. Detta är inte jättekonstigt eftersom där blir några barn kvar som är för små för att börja skolan. MEN då har politikerna kommit på den idiotiska idén att minska på personalstyrkan. Fler barn och mindre personal går inte ihop i min värld.
20 barn på 2 pedagoger.
Detta innebär att pedagogernas arbetssätt är omöjligt att genomföra. Det går från en lugn, lärande och skapande miljö till barnpassning. Katastrof.
Så nähä. Pedagogerna ska inte behöva kämpa ensamma i detta. Informationsbrev ligger nu i alla barnens fack och namnlista är uppe. Jag kommer strida minsann. Samma dag som namnlistor och brev till Barn- och utbildningsnämnden och rektorn landar i deras händer kommer det också komma en insändare i tidningen.
Hej och hå! Från och med igår blev jag den där jobbiga föräldern som minsann tänker strida för våra barn. Barnen är vår framtid eller hur? Men utan lärande och kunskap kommer de inte att komma långt.
Heja dig!
SvaraRadera